Sara.

Ulla Winbladh.

East.

Chokladfabriken.

Tyst skärgård.

Disco baby.

Så nära, men ändå så långt bort.

En gång på Kreta.

På Ropsten en gång.

Natten blir morgon.

Kyss på Gärdet.

Mönster.

Barfota.

Nästan som en tavla över rätt och fel.

Buster och sjön.

Edens lustgård i Bärsta.

 

Hugo.

Hos Christina och Stig.

Sovsällskap.

Att höra någons andetag tätt intill, att gå upp för att besöka toaletten, smyga tillbaka och krypa ned bredvid någon annans varma kropp.

Stilla spegel.

Corona.

Ensamhet.

Stark kille.

Frihet på en söndag.

Att kunna jogga igenom Slottsskogen här i Göteborg, som jag konstaterar varje gång är så fruktansvärt vacker, att kunna höja tempot på stegen lite grann på grund av en glad låt som får mig att mima med och faktiskt småle lite.

Att äga en cykel och att till och med ha fått cykeln som en spontan gåva, att kunna ta sig nästan överallt i denna nya stad genom att cykla. Att fantisera lite och se framemot tvåtusenelvas första dopp i havet, fast det är oerhört många månader dit.

Att komma hem och bestämma mig för att plantera om en krukväxt och känna jorden med känselcellerna på fingertopparna, få jord under naglarna.

Höra den här låten på radion och få bo i en väldigt fin lägenhet.

Det. Det är frihet på en söndag.

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus istället.

Vad man lär sig i Skåne.

För några helger sedan lämnade jag Göteborg för Lund. Jag bodde hos världens bästa Mattias och upplevde studentlivet i sann Lunda-anda.

Idag är det lördag!

Lite som Ferdinand.

Sara på åkern igen.

Jag längtar efter Sara, jag längtar efter sommarstugan, jag längtar efter att befinna mig utanför stan.

Hasselbacken.