Minnesnoteringar.

Den här helgen vill jag minnas att jag såg Det Levande Slottet. Jag vill minnas att jag tyckte den var bra, att jag vill se den igen och att jag tyckte det var så mysigt att bara åka över till Sarah, se filmen och sen dra hem igen. Som ett externt vardagsrum.

Jag vill minnas att jag befann mig utomhus hela lördagen, att jag lekte med Fred, att jag blev smutsig på jeansen men att det inte gjorde någonting för att hans skratt slog högre än så. Jag vill minnas Dianas tillit till mig och att tanken slog mig när jag drog runt båda i barnvagnen att jag verkligen tycker om de här ungarna. Att frisk luft är fantastiskt.

Jag vill minnas att jag uppskattar att gatorna är sopade rena från allt grus, men att jag fryser så oerhört mycket trots att omgivningen hävdar att det är vår. Kylan släpper inte taget om mig trots att jag själv är redo att gå vidare.

Under söndagen kände jag mig ledsen nästan hela dagen, av oklar anledning. Det blir så ibland, det går över också. Att ställa till en ofrivillig scen och skratta högt med Camila på Kungsgatan förgyller därför livet.

Vattenmelon är det godaste jag smakat på år och dagar.

Stringtrosor är så fruktansvärt obekvämt oftast.

Intensiv vecka står framför mig.

Träningsvärken i magen sitter fortfarande i.