Överallt på kinden är han blöt och det smakar salt när jag försiktigt
pussar den. Det har snart gått ett dygn sedan jag förklarat att det
inte är jag och han. Sedan dess har vi gråtit, snorat, tröstat,
kramat, pussat, hållit så hårt vi bara kan i varandras nu trasiga
kroppar.
Han drar ned halskragen på min tröja för att kunna borra in sig i min
hud mellan nyckelbenen. Det blir snabbt blött av alla tårar och jag
viskar tyst att det kommer bli bra. Inte idag och inte i morgon. Men
det kommer bli bra.
Jag somnar i hans famn och han somnar i min. På natten vaknar jag av
att hans kropp översköljs av sorg och jag drar honom tätt intill och
håller så tills han somnar. Jag viskar tyst till mig själv att måtte
det här bli bra. Inte i natt och inte i morgon kanske. Men måtte det
bli bra.
Vi skrapar i oss frukosten och låter Nyhetsmorgonen fylla lägenheten
med de glada röster vi önskar att vi också ägde. Jag ser djupt in i
ett par ögon på andra sidan bordet, som säger att de älskar hon mitt
emot och att djupt därinne så gör det ont i deras själ. Mina ögon
släpper efter tårkanalerna och jag tänker att tänk om det inte alls
blir bra? Tänk om det här var helt fel både idag, i morgon och alla
andra dagar framöver?
Solen visar sin närvaro för första gången på länge och vi bestämmer
oss för att gå ut. Att få lite luft istället för att vistas i den kvava lägen-
heten som andas sorg. Kylan biter tag i i kinderna, kanske fryser de lite
till is efter att de har varit täckta av salta tårar sedan många, många
timmar tillbaka. Han håller min hand så fast han kan och jag undrar
om han någonsin hållit mig så hårt. Först är det tyst, sen pratar vi,
berättar vad vi ser, relaterar till händelser som hänt i vår historia.
Sen får jag honom att skratta. Han ler snabbt men blir dämpad
nästan snabbare. Men ändå. Han skrattar. Vi promenerar vidare,
vi fikar och flera gånger får jag honom att skratta. Så när vi går ut
från kafét och solen bländar oss lätt i ansiktet och jag har precis
dragit ett dåligt skämt som han drog på smilbanden åt, då tänker jag
att jo, det här kommer blir bra. Inte idag och inte i morgon, men det
kommer bli bra.
