När jag faller.

När jag faller, när jag svänger, när jag svänger tillbaka, när jag
oroar mig och tvivlar, när jag är uppgiven. När jag faktiskt väl
gråter, när jag inte riktigt orkar hela vägen, när jag flyger iväg,
när jag fladdrar. När jag undrar hur det ska bli och ifrågasätter om
jag verkligen duger. När jag är som minst och undrar hur jag ska
klara av den där stora världen. När jag är för impulsiv, när jag jagar
för många kickar, när jag släpper efter för muren och blir svag.

Då. Då fortsätter han att stå lugnt och stadigt kvar. Och jag är
så oändligt tacksam för det.