Långt borta.

Ikväll längtar jag efter mitt fina, lilla krypin uppe i Stockholm. Längtar efter alla min tavlor som inte kommer ner hit till Göteborg av olika (grymt irriterande) anledningar, längtar efter mina golv, längtar efter att kunna lyssna på musik ur högtalare istället för från datorn, längtar efter mina knarriga, ömtåliga stolar, efter fåtöljen som hela jag ryms i. Framförallt längtar jag efter känslan att allt där inne är mitt, jag äger allt, att mitt boende är mitt för en långlång tid framöver. Tror att att det viktigt för mig att känna att någon eller något är bestående i mitt liv, att jag kan luta mig tillbaka mot denne eller det. Lägenhetslängt ikväll alltså.