

 Ma gad hur vacker är inte denna stad ibland? Jag huserar ju i Vasastan om dagarna nuförtiden. De flesta husen häromkring är så här otroligt vackra.

 Annat jag huserar med om dagarna är den här karln.

Gullig människa.
En torsdag, nämligen i torsdags, så gjorde jag honom sällskap hem på lunchen.
 Johan skulle nämligen gå ut och rasta ägaren av denna mysiga nos.


 Flåsarn. Det var  så sinnessjukt härligt varmt i torsdags. Hundar svettas ju genom att flåsa. Rätt så konstig funktion måste jag säga.



 Bad dem posera lite bredvid hundskylten.
Dexter ba okej, inte kul längre.
Färgexplosionen av grönt – loves it.
 Johan ba "mm grönt kanske är skönt, men blått är faktiskt flått".
Denna hund är ju lite speciell. Han gillar inte när det är såhär varmt. Så han lägger sig ner och är sen orörlig. Too hot to move, ungefär.
Om han inte får vittring på en annan hund, det vill säga. Då ska det tydligen skällas och sig. Rätt störigt beteende.

 När det var färdigskällt på annan hund så passade det sig att rulla runt på asfalten. Fattade inte riktigt grejen med detta, asfalten var inte ens kall?


 Hur som helst. Efter att ha rastat Dexter gick vi tillbaka med honom hem till Johan och sen gick vi människor tillbaka till vår praktik. På kvällen sen så träffade vi lite vänner, inklusive en bebis, i en trädgård. Men mer om det i ett annat inlägg!
//Last thursday me and Johan went home to Johan's place to walk Dexter.















Nu är det redan onsdag och alltså typ mitt i veckan. Men ville bara berätta om att jag hade en mycket fin helg. Inte en typisk fin helg som liksom handlade om en massa carpande i olika slag, mer liksom kärleksmässigt fint. Har ju ändå flera människor i mitt liv som jag tycker väldigt mycket om som också tycker om mig tillbaka. Tycker om på riktigt liksom. Det är väldigt fint. Och kärleksboostande.





 
Efter fikat i lördags så tyckte jag att övriga skulle posera för ett gruppfoto. Max trodde först inte att han fick vara med och ställde sig utanför bild.



