Bishopsgate Kitchen.

En kort paus på Bishopsgate Kitchen som hade snygg inredning och ett oerhört fint golv i entrén till restaurangen. Även menyn fick det att rycka till i mina illustratörsfingrar som sällan får komma till skott.

. . . . .

A short visit at Bishopsgate Kitchen which had a very nice interior.

Brorsan.

I onsdags gjorde Brorsan besök med sin mamma på jobbet. Det var ivrig uppståndelse bland alla kollegor och troligtvis hade den två veckor gamla bebisen aldrig sett så mycket människor på en och samma gång som hängde över vagnen och klappade hans pyttesmå händer.

Och jag måste erkänna att den där lilla människan på några få kilo fick mitt hjärta att smälta samma ögonblick jag fick hålla honom i famnen.

Flygande bakelse.

När jag skulle skära itu den undre med en bordskniv för att det skulle bli enklare att äta så flög hela marängen till sällskapet bredvid.

Äta middag tillsammans.

Vad vore jag utan vänner?

Monmouth.

Vad gör man om man är ensam i London för en dag? Man njuter av vad staden erbjuder; puls, sol, ashöga byggnader, osiga matmarknader, ofattbara utsikter, titta på snygga män, öva på engelskan, låtsas hitta utan karta (obs, funkar ej så bra i praktik) och givetvis avnjuta en riktigt god kaffe på Monmouth i Borough Market.

Utställningen!

För  er som inte kunde komma på min utställning som jag hade för ett tag sen så kan jag meddela att det såg ut ungefär såhär:

Mina foton som föreställde olika porträtt stod såhär:

 

Och min matporr var upphängd såhär:

 

 Sen kom det en massa folk! Jag var jättejättenervös men det släppte lite när jag hetsåt chips. Såhär såg det ut i det rum jag ställde ut. Två tappra själar till vänner som visade sitt stöd. Tack.

Och såhär såg det ut ute i det andra rummet där de andra ställde ut. Antar att det är såhär det ser ut när man börjar ifrågasätta vad det är man håller på med.

Men vad gör det att det andra rummet var smockfullt och mitt var sorgligt ofyllt när jag fick tre foton sålda! De här klubbades iväg:

Sjukt kul att få sina alster sålda! Måste även tacka köparna, mamma, mormor och arbetskamrater, för er köpvilja :)

. . . . .


I had a photo exhibition a while ago and it kind if looked like this.

En Amanda.

Här är Amanda som är hyfsat ny på mitt jobb. Som ni ser är hon alldeles sockersöt, nästan så man får hål i tänderna. Känns bra att vara på samma arbetsplats som sockersöta varelser!

Lilla, stora London.

Ett rus av den stora staden. Större än där jag bor i alla fall.

Ägget.

Det här ägget var nästan för fint för att krossa och göra omelett på. Eller om vi kokade det och förödmjukade det med kaviar på sen. Men gott var det!

. . . . .


This egg was almost too pretty to crush and make an omelette of.