Midsommar tvåtusentolv.

Årets midsommarafton spenderades för första gången (för mig) mitt inne i stan i Vitabergsparken här i Stockholm. Jag tackar vädergudarna för att solen sken hela dagen!

Ungefär såhär såg det ut:

Utflykt i maj.

Efterlängtat inlägg var det här! Jag tänkte börja med att berätta när jag och Karolina bestämde oss för att göra en heldagsutflykt till Sörmland en halvsolig dag i maj. Vi puttrade iväg från Stora mossen strax utanför Stockholm där vi lånat släktings bil. Vårt första stopp blev Saltå Kvarn där vi var överuppspelta över att befinna oss utanför stan. Efter noggrant spanande på Saltå Kvarns väldigt fina förpackningsdesign så tog vi oss en fika utomhus (!).

Det blåste lite men vad gjorde det. Man kunde sitta utomhus utan att frysa (nästan).

Såhär fint såg det ut tre steg från butiken och caféet.

Efter fikan satte vi oss i bilen igen och puttrade vidare till Karolinas landställe som ligger mitt ute i skogen ungefär, med en makalöst vacker äng runt knuten.

Jag tyckte att det var så vackert med den totala tystnaden, ängarna, skogen och grusvägarna att jag nästan var rörd till tårar.

En kort promenad genom ett skogsparti så kom vi fram till en strand som just då var öde, men befolkad på somrarna enligt Karolina. Jag försökte komma ihåg hur det känns att bada någon annan stans än i badkar men insåg att det var för alldeles längesen för att jag skulle kunna återskapa ett sånt minne.

Här är Karolina väldigt glad för att det är lite värmande sol och att vi är långt utanför stan.

Efter att ha andats in frisk luft ordentligt satte vi oss i bilen igen och styrde vidare mot Trosa. Väl parkerade i Trosa promenerade vi till bådas älskade Marsipangården. Det är lite som att kliva in i en annan värld där, så himla fint inrett, Billie Holiday i högtalarna och de godaste av chokladpralinerna man kan tänka sig finns att köpa.

Den här lilla skapelsen köpte jag med mig som efterrätt till middagen vi senare skulle äta. Det var en choklad/kola-mousse med lakrits- och violtäcke. Så överjordiskt god.

 Fina tapeter med fin pärlspont.

Efter besöket på Marsipangården gick vi vidare hem till mamma och Roffe där vi åt god middag tillsammans. Och helt plötsligt var klockan nio på kvällen och det var dags att åka hem igen. En mycket fin utflyktsdag!

När jag faller.

När jag faller, när jag svänger, när jag svänger tillbaka, när jag
oroar mig och tvivlar, när jag är uppgiven. När jag faktiskt väl
gråter, när jag inte riktigt orkar hela vägen, när jag flyger iväg,
när jag fladdrar. När jag undrar hur det ska bli och ifrågasätter om
jag verkligen duger. När jag är som minst och undrar hur jag ska
klara av den där stora världen. När jag är för impulsiv, när jag jagar
för många kickar, när jag släpper efter för muren och blir svag.

Då. Då fortsätter han att stå lugnt och stadigt kvar. Och jag är
så oändligt tacksam för det.