Vinterhistorier.

Jag satt och rensade upp lite i datorn nyligen och hittade en bunt bilder som jag varken redigerat eller lagt upp här. Känns lite skumt att publicera riktigt vintriga bilder nu när våren känns så sjukt nära. Men jag gör det ändå!

 På väg hem genom Vitabergsparken en sensen kväll så fanns det fortfarande oslaskig snö och Sofia kyrka stod sjukt pampig uppe på berget.

Och husen på Skånegatan såg ut som stora pepparkakshus. Typ.

 En kväll i december (ja, jag vet. aslängesen.) så unnade sig jag, Karolina och Amanda att gå och äta på Bistro Berns.

 

 Alla tre beställde in musslor och pommes och aioli. Och vitt vin. Så gott så vi dog.

 Vi hade världens bästa servitör i form av Simon som såg till att vi kunde njuta till fullo av vårt restaurangbesök.

 Amanda lyssnade noggrant när Simon förklarade vad vi borde äta till efterrätt.

Det var så svinigt mysigt att sitta med två favoriter på en lugn restaurang mitt i stan och snöflingorna dalade långsamt ner utanför.

 Till efterrätt åt jag jävulskt god creme brulée.

 Karolina och Amanda åt flamberade pannkakor. Tror jag? I alla fall så rullade Simon ut nån sorts utrustning som det kom lågor ur.

 De åt pannkakorna tillsammans med vaniljglass. Såg fruktansvärt gott ut.

Bästa Amanda. Vad jag saknar att ha henne bara tre meter bakom mig vid min arbetsplats.

 

Jag bakade ju hysteriskt mycket lussebullar under december. Det är kul att baka! Och att äta deg, hehe.

  

Sen blev det jul! Här är världens bästa mamma med sin hundson.

 

Jag firade ju jul på två ställen på julafton pga skilda föräldrar. Rätt jobbigt ändå att flänga omkring på julafton. Menmen. Här är hos pappa i alla fall. Observera tomtens skor. Precis. Ett par vita basketskor.

  

Pappa och Alma myser vid matbordet.

 Och farmor skrattar åt något skämt. Antagligen åt sitt eget om jag känner henne rätt.

 Jag sov över hos pappa till juldagen. När jag vaknade var det galet mycket snö ute.  Det var inte helt enkelt att ta sig in till Södermalm sen.

 Men hem kom jag tillslut! Och det här var ungefär den sista utsikten från mitt fönster jag såg innan jag flyttade. Ugh. I skrivande stund är längtet efter den utsikten mot de här husen stark.

 Avslutningsvis en bild på Johan som pillar på sin kamera sittandes ovanpå mitt överkast som jag fick i julklapp. I skrivande stund är längtet efter honom ganska stark den med.

Nu släpper vi gamla kalla vinterbilder och siktar mot vår!