När jag faller.

När jag faller, när jag svänger, när jag svänger tillbaka, när jag
oroar mig och tvivlar, när jag är uppgiven. När jag faktiskt väl
gråter, när jag inte riktigt orkar hela vägen, när jag flyger iväg,
när jag fladdrar. När jag undrar hur det ska bli och ifrågasätter om
jag verkligen duger. När jag är som minst och undrar hur jag ska
klara av den där stora världen. När jag är för impulsiv, när jag jagar
för många kickar, när jag släpper efter för muren och blir svag.

Då. Då fortsätter han att stå lugnt och stadigt kvar. Och jag är
så oändligt tacksam för det.

En tidsresa.

För några helger sedan var jag på en tidsrese-fest där gästerna klädde ut sig till valfri tidsepok. Jag hade så himla kul och dansade som ett as! Min tidsepok blev 1970-tal. Till och med en hippiefierad sådan. Värdinnorna, Lisa och Mikaela, var magiskt utklädda till 1920-tal. Kameran fick följa med en stund, sen hade jag alldeles för roligt för att komma ihåg att plåta.

Värdinna ett: Lisa!

 

 

Här är jag. Njuter av att vara hippie tydligen.

Värdinna två: Mickis!

Sist, men inte minst, en fiskare i full mundering såsom skägg, sylvester och gallonisar:

Att pausa i Saltå Kvarn.

På en gata i London.

Helt plötsligt känns ullkappor över värmande tjocktröja avlägset.

Överallt på kinden är han blöt och det smakar salt när jag försiktigt
pussar den. Det har snart gått ett dygn sedan jag förklarat att det
inte är jag och han. Sedan dess har vi gråtit, snorat, tröstat,
kramat, pussat, hållit så hårt vi bara kan i varandras nu trasiga
kroppar.

Han drar ned halskragen på min tröja för att kunna borra in sig i min
hud mellan nyckelbenen. Det blir snabbt blött av alla tårar och jag
viskar tyst att det kommer bli bra. Inte idag och inte i morgon. Men
det kommer bli bra.

Jag somnar i hans famn och han somnar i min. På natten vaknar jag av
att hans kropp översköljs av sorg och jag drar honom tätt intill och
håller så tills han somnar. Jag viskar tyst till mig själv att måtte
det här bli bra. Inte i natt och inte i morgon kanske. Men måtte det
bli bra.

Vi skrapar i oss frukosten och låter Nyhetsmorgonen fylla lägenheten
med de glada röster vi önskar att vi också ägde. Jag ser djupt in i
ett par ögon på andra sidan bordet, som säger att de älskar hon mitt
emot och att djupt därinne så gör det ont i deras själ. Mina ögon
släpper efter tårkanalerna och jag tänker att tänk om det inte alls
blir bra? Tänk om det här var helt fel både idag, i morgon och alla
andra dagar framöver?

Solen visar sin närvaro för första gången på länge och vi bestämmer
oss för att gå ut. Att få lite luft istället för att vistas i den kvava lägen-
heten som andas sorg. Kylan biter tag i i kinderna, kanske fryser de lite
till is efter att de har varit täckta av salta tårar sedan många, många
timmar tillbaka. Han håller min hand så fast han kan och jag undrar
om han någonsin hållit mig så hårt. Först är det tyst, sen pratar vi,
berättar vad vi ser, relaterar till händelser som hänt i vår historia.
     Sen får jag honom att skratta. Han ler snabbt men blir dämpad
nästan snabbare. Men ändå. Han skrattar. Vi promenerar vidare,
vi fikar och flera gånger får jag honom att skratta. Så när vi går ut
från kafét och solen bländar oss lätt i ansiktet och jag har precis
dragit ett dåligt skämt som han drog på smilbanden åt, då tänker jag
att jo, det här kommer blir bra. Inte idag och inte i morgon, men det
kommer bli bra.

Uppe på taken.

Befann mig högt upp igår på en plåtning.

GastroNord.

I onsdags var jag på mässan GastroNord och plåtade för ett uppdrag. I pauserna tog jag mig en svängom runt på mässan och hittade bland annat de här skapelserna. Smakade dock inget av dessa, men däremot låg minibiskvierna i en monter och macaroner i annan monter, ganska så risigt till när jag passerade...

. . . . .

I visited GastroNord this Wednesday and found these eatable beauties.

Camila.

En av de snyggaste jag vet.

Hej!

För tillfället gör jag massa annat än att släpa runt på kameran och dokumentera allt fint jag ser. Till exempel så har jag flyttat hem till mamma eftersom de stambyter i min lägenhet för några veckor. Ett annat exempel är att jag jobbar en del och tränar så gott jag kan. Ett tredje exempel är att jag snart ska ut och resa lite igen. Men då tar jag givetvis med kameran.

Något jag dock gör nästintill varje dag är att bära med mig min telefon som jag tar mycket foton med. Allt som oftast lägger jag upp dessa foton på en smartphone-app som heter Instagram. Ni som har Instagram får gärna följa mig där (@nadjaendler). Ni som däremot inte har Instagram men är intresserad av vad jag har för mig på daglig basis, har jag hittat lösning för! Det heter Instagrid och där kan man se mitt galleri av så kallade Instagram-bilder. Här är den länken. Håll musen över bilderna så kan ni se titlarna också.



Det var allt för nu. På både Instagrid/gram kommer ni snart kunna lista ut var jag ska resa någonstans :) 

/Nadja

Amanda på juicebete.

Amanda smuttar juice på Juiceverket.