24 juli 2011

Jag är väldigt tagen av de fruktansvärda händelserna i Norge som skedde i fredags. Jag har kramats lite extra mycket med de som jag håller nära den här helgen, suttit gapande framför TV-nyheterna och gråtit lite tyst och kort när P3 spelade den här låten i samband med rapportering av händelserna.

Att så mycket ondska och rädsla kan få beröva livet ur nästan hundra intet ont anade ungdomar med hela livet framför sig, släpper inte riktigt taget om mig.

Jag är av tron att allt har en mening, att allt blir som det ska. Men när något sånt här händer, när en man tar sig rätten att avsluta så många liv på ett av de mest vidriga, otänkbara sätt, då får jag svårt att upprätthålla min livsteori.

Frågan 'varför' är troligtvis helgens, och en lång framtid framöver, mest ekande ord. Varför mitt barn? Varför här på Utøya? Varför min kompis? Varför fick jag överleva? Varför finns det sån ondska? Varför just idag?

Varför?

Håll om varandra lite extra de här dagarna. Tänd ett litet ljus för alla de som fick sitt liv avslutat i fredags i Oslo och på Utøya.

....


I am very moved by the terrible tragedy in Norway that happened this Friday. About what happened can be read in English here.

1 kommentar:

  1. du sätter ord på alla starka känslor Nadja...och allt händer väl som det ska antar jag..det är bara det att det inte alltid är så vackert och lyckligt utan kan vara i form av denna otsägliga grymhet. Lätt att tappa hoppetom det goda men vilktigare än någonsin att vi vill vara goda medmänniskor..och någonstans i slutändan segrara alltid kärleken, glöm aldrig det..mami

    SvaraRadera

Pepp att du kommenterar! // Thank you for your comment!