31 aug. 2011

En fundering bara.

 Jag har funderat länge och ofta på om jag ska skriva mer här.
Uttrycka mig mer i ord och inte bara i foton. Med mina foton vill
jag visa sådant jag tycker är fint att
 titta på, jag vill dela med mig av
just det ögonblicket jag fångade i min
 lins. Det ögonblick jag ansåg
var värt att frysa och spara. Ofta försöker jag förmedla en känsla,
att mina foton ska beröra någon eller några på andra sidan skärmen.

Jag har funderat på om jag skulle kunna skriva om saknaden av
människor, vänner och föräldrar som glidit ur mitt liv. Sådana jag
velat hålla fast vid trots jag inte kunnat påverka separationen. Eller

sådana människor som jag kunnat hålla mer fast vid men inte haft

ork att kämpa mer för. Och det efterföljande, ständigt närvarande,
samvetet som gnager över min 
orkeslöshet.

Men det skulle kanske röra upp för mycket känslor.

Jag har funderat på om jag skulle kunna skriva om de tankar som
aldrig slutar eka i mitt huvud, om de tankar som upprepar sig. Om att
de tankarna, och alla andra tankar, som aldrig lämnar mig ifred och
att
 jag därför aldrig, aldrig kan slappna av. Om att jag blir så spänd
av 
att aldrig kunna slappna av så jag får fruktansvärd huvudvärk ofta.
Så därför går jag runt och oroar mig för att det ska bli som den där
gången för ett
 tag sen när huvudvärken var obarmhärtig och jag
hamnade tillslut på 
akuten.



Men det skulle kanske låta gnälligt.



Jag har funderat på om jag skulle kunna skriva om hans hud,
hur den 
smakar när han har svettats och saltet torkat in i huden. Om
att jag 
aldrig tröttnar på att kyssas, att jag skulle kunna göra det i
all
 evighet. Hur jag är beroende av fysisk närhet. Om hur det känns
att ligga med naken hud tätt, tätt intill 
hans.



Men det skulle kanske bli för intimt.



Jag har funderat på om jag skulle skriva om mina drömmar, om hur
känslig jag är, om hur mycket jag önskar att jag kunde äta en gräddig
pastarätt med tagliatelle och varför jag inte kan göra det nu, om hur
okoncentrerad jag blir när en man går förbi med en väldoftande
herrparfym, om hur 
otroligt vilsen i världen jag känner mig ibland, om
hur otroligt glad jag blir 
av att få en ros helt plötsligt för att jag är jag,
om hur härligt det är att vara hög,
 om hur mycket jag älskar musik och
hur jag ständigt letar efter en ny
 musikkick. Jag kanske skulle kunna
skriva om hur mycket jag håller av 
min mamma och att hon är bäst, om
hur jag har så innerligt svårt att förstå hur någon
 annan kan kalla mig
för inspiration.



Om hur jag har ständig tidsstress och dåligt samvete och att jag vet
att jag är den enda som är ansvarig för dessa.

Om att jag dagdrömmer om hur det skulle vara att ha ett litet hus, en
glad hund eller kanske två, kunna vara en kort promenad från havet.



Om att skratta så att jag gråter. Om äventyr. Om att jag fräschade upp min
hårfärg idag. Om funderingar över det här stora som vi kallar livet.

Men det kanske skulle bli för privat.

Så därför skriver jag inget av det där. Jag skriver passande meningar till
mina bilder. Som bildtexter. Förklarar det som redan syns. Inte för att
dumförklara, utan för att alla ska ha chansen att hänga med.

Och allt det här, det var bara en fundering. Eller flera.

Nu ska jag steka pannkakor.
/ Nadja

7 kommentarer:

  1. Sötnos. Skriv mer!

    SvaraRadera
  2. Tyckte om det du skrev :)

    SvaraRadera
  3. Jättefint! Vill läsa mer!

    SvaraRadera
  4. Jaha så fick du mamma att böla till frukost just som jag trodde att jag blivit en bitter, kall flygvärdinna efter nattens flygning..
    Jag älskar dig så!!

    SvaraRadera
  5. Tack snälla alla!! Känner mig smått stolt över mig själv :)

    Vi får se om det blir uppföljning på det hela.

    SvaraRadera

Pepp att du kommenterar! // Thank you for your comment!