Fettisdagen en vecka senare.

Är det något jag håller heligt på så är det matrelaterade högtider. Till exempel äter jag aldrig semla innan det är semmeldagen/fettisdagen/fastlagsdagen. Så förra tisdagen var jag extremt sugen på semla (eftersom senast jag åt semla var exakt ett år sedan, på fettisdagen alltså), men då hade jag kommit på den eminenta idén att jag skulle baka egna glutenfria semlor. Dessutom tänkte jag att det vore mysigt att baka tillsammans så jag väntade med semla till helgen så att jag skulle kunna baka med Emil. Men semmelbullarna blev askassa?! Alltså vi bakade typ stenkakor. En kunde använda dem till att kasta diskus. Sjukt fail. Så vi köpte glutenfria semlor i måndags. ASGOTT.

Fick dock inte nog av semlor så i tisdags, det vill säga en vecka på dagen efter fettisdagen, så köpte jag två till. Med de två skapelserna åkte jag hem till Malin för semmelfika!

Malin har denna tjusiga i sitt fönster. Glömde fråga om den fungerar, men det spelar ju egentligen ingen roll, den är väldigt snygg att bara ha som dekoration.

Perfekt rörig bokylla om en frågar mig.

Försökte fånga det vackra vårljuset utanför fönstret. Gick sådär, som ni ser.

Jag blev serverad kaffe med äkta lantmjölk ute i salongen (läs vardagsrummet).

Malin ba: "Den här har bloggmaterial över sig." Så jag plåtade den.

Asså kolla grädden... Börjar nästan dregla igen.

När kaffet var upphällt och upplägget var fotodokumenterat så högg vi in!

 

Nomnom.

 

Jag blev lite överuppspelt över detta faktum att jag fick äta semla andra dagen i rad och kunde därför inte riktigt hejda mig när det kom till gräddintaget.

På en garderobsdörr hängde de här skönheterna. Jag var faktiskt med vid båda tillfällena av dessa inköp! Bra shoppingsällskap etc.

Efter semlorna försedde Malin mig med en tidning från Galago som jag tyvärr bara hann bläddra lite grann i innan det var dags för mig att åka hem igen. Bra försenad fettisdag!

//On Tuesday I bought two semlor and went home to Malin's place for a fika.

 

Hemlighetsavslöjande.

 

Bild härifrån

Ja, hörrni. Här kommer hemligheten:

JAG FLYTTAR TILL BERLIN.

Detta är episkt på grund av flera orsaker, nämligen följande:

ett) jag flyttar nu på lördag, i övermorgon alltså

två) jag ska bo i en stor lägenhet tillsammans med sju(!) fina människor

tre) jag har aldrig varit i Berlin

fyra) det är tidsbegränsat, jag är tillbaka i Sverige om 6 veckor igen (alltid skönt att veta exakt när saker och ting tar slut, så att det inte kommer helt plötsligt liksom)

fem) jag kan inte ett ord på tyska men mitt namn klingar tyskt

Just nu har jag rätt mycket resfeber, är skrajsen, nervös, spänd, peppad. Allt på en gång. Tar extremt mycket på krafterna ska jag säga er. Men! Det bästa av allt är att bloggen följer med (såklart)! Så för er som aldrig varit i Berlin så kan ni få upptäcka staden genom min kameralins, och för er som har varit i Berlin så kanske ni kan ooa och aaaha er över nostalgin.

Jag har aldrig bott utomlands. Inte på detta sätt i alla fall. Ska bli sjukt spännande och se vad det blir av det här!

//The big secret: on Saturday I'm moving to Berlin! I've never been to Berlin so it's kind of extra exciting :) wish me luck!

Trötter.

Satan i gatan vad trött jag är denna vecka. Upp och ner är jag tydligen också.

MEN I DAG AVSLÖJAS HEMLIGHETEN.

Hur spända är ni på en tiogradig skala? 6? 8? 10,5?

Loppis, sol och en massa promenerande.

En helg flimrade alltså förbi! På lördagen åkte jag och Emil till Saronkyrkan för lite loppis. Det fanns datorer. 

Det fanns fina budskap. Och gem.

 

 Det fanns snygga män. Skojja. Han var ej till salu.

Det fanns speglar. Och en linjal som jag ville köpa men den kostade 3 kr och de tog ju förstås inte kort på så låg summa så jag fick snällt lägga tillbaka linjalen. Sjukt oruttat av mig att bara ha med mig kort.

Det fanns kameraobjektiv.

Och så fanns det en fin lampfot som jag ångrar än i dag (läs några dagar senare) att jag inte köpte. Kanske måste svänga förbi på torsdag och se om den finns kvar... I alla fall så gick vi på promenad istället.

Dessa hus är så sjukt fina tycker jag.

Vi promenerade upp på en kulle eller en höjd eller ett berg eller vad en ska kalla det.

Inte så jättevacker utsikt men fint att se stan lite ovanför.

Knoppar!!!!?

Uppe på den här trappan stod vi och spanade lite över vyerna. 

Vi promenerade ner från höjden och hamnade här vilket gjorde att jag fick ihop Göteborgs geografi lite mer.

Solen lyste lite genom diset.

Vilka fasader alltså.

Sen gick vi hem, däckade två timmar pga åt lunch för sent och fick kraftigt blodsockerfall. Sen gjorde vi oss i ordning och åkte på hemmafest. Bra kväll!

Logiskt nog blev det söndag dagen efter. Då sken solen på riktigt!

 

Vi snörade (haha, höll på att skriva snorade först) oss skorna och gick till Slottsskogen (liksom resten av Göteborgs invånare).

Vi mötte upp den här gosisen!

Och den här gosisen!

Sen tog vi en gemensam promenad alla fem. 

Leon ville oftast åt ett helt annat håll än Mondji. Irritation uppstod. 

Solen va!

Vackra portar va!

De här hundarna är ju lite knasiga som ska sitta på bänkar och ha sig. Som människor liksom.

Hej fin!

Hej fin två!

Leon fick lite ont i benet så Mondji bar honom en bit. Som en människa liksom.

Ahhh... Sol, vackra fasader, ledig dag och häng med bra människor och hundar – vilken grej. På kvällen kom Johan, Dexter och Mondji hem till oss och åt pannkakor. Bra avslut på bra helg!

OBS OBS OBS

I morgon avslöjar jag HEMLIGHETEN!

//My weekend in pictures. Spend a lot of time walking around in Gothenburg with Emil. On Sunday we met up with Johan and Mondji and their dogs. The sun was shining life felt good for a while.

 

Firarlunchen.

I fredags var jag ÄNTLIGEN klar med min examensarbetesrapport! Fan vad skönt det var. Deadline var kl. 23:59 på torsdagkvällen, jag skickade in mitt kl. 23:54. *living on the edge*

Detta faktum att jag var färdig med rapportskiten kunde ju inte annat än att firas! Har för mig att det var lite sol i fredags också vilket betyder ju att det känns som att livet återuppstår i en. Hur som helst! Firandet bestod av gourmetlunch tillsammans med Emil. Detta käkade vi:

Lyxade till det med lyxskagenröra från charken eller vad en ska säga på Hemköp. Den slog dock inte Sveriges godaste skagenröra som är från mataffären i centrum på Lidingö.

Tryffelbrie! Har fått lära mig den hårda vägen att jag inte ska uttala e:et på slutet av brie. Tryffelbrie är en nyfunnen gourmetkälla – så jävla gott.

Lemonad från Brämhults. Den med citronsmak. DEN ÄR SÅ GOD. Liksom perfekt sur. Mm mm mm. Citron alltså. Älskare.

Gravad lax med hovmästarsås med musslor med nåt sorts crust på (som jag ej åt dårå pga gluten). Laxen var sådär god och musslorna var hyfsat goda fast jag har ätit godare musslor.

Detta var ångkokt torsk med pepparrottspannacotta (känn på det ordet – aslångt och asgott).

Och det här var någon sorts röra av typ lök och räkor. Smakade lite åt ceviche-hållet. Mycket gott!

Getostpaj! Denna åt ju Emil och ej jag eftersom pajskalet innehåll vetemjöl. Bakom pajen skymtas matvete (som jag ej heller kan äta) och lax (som var god).

Tryffelbrien igen. Mmmm.

Musslorna igen. Inte lika mmmm men goda ändå.

Som ni förstår så tog det ju ett tag innan vi kunde sätta tänderna i alla göttigheter eftersom jag skulle ett) lägga upp allt på fint porslin två) fotografera allt. Detta resulterade i att Emil drabbades av uttråkningsreaktion, dvs gömma sig under kamoflerad filt. Men jag hitta'na ändå för jag skymtade lite skjorta i en filtglipa, hehe.

VIKTIG INFO:

Under veckan så kommer jag avslöja STORSLAGNA HEMLIGHETER på bloggen. Om jag vore er skulle jag hänga här ofta för att ta del av dessa STORSLAGNA HEMLIGHETER. 

*spänningen stiger*

//Last Friday I was finally finished with my exam project report! I celebrated by eating this delicious lunch. IMPORTANT INFO: During this week I will reveal my big plans that I've been keeping secret from the blog. So stop by often so you won't miss the big disclosure :)

Ett rop på något?

Anteckningar från dimman av skrivandet på rapporten för examensarbetet:



Frågor är ju alltid bra att ha, speciellt om de blir besvarade. Det finns inga dumma frågor och den som inget frågar får inget veta. Den gamla dängan sitter kvar i huvudet sedan urminnes tider. I alla fall så länge jag har levat. Just i detta arbete vet jag inte om det har cirkulerat så mycket mer frågor än de gamla vanliga som är kommer jag klara det här? Kommer jag att få ihop allt arbete innan deadline etc etc etc.

✴

Målet är inte så viktigt, vägen dit är desto viktigare. Att ramla, att falla, att ställa sig upp igen och borsta av mig skiten från axlarna. Analysera varför jag föll, om jag kan göra något annorlunda i framtiden för att undvika att upprepa samma misstag.

Syftet däremot är relevant att ha klart för sig. För hur skulle det annars gå? Om en inte hade en riktning att ta. Ett syfte är utomordentligt att ha för att kunna ta beslut om höger eller vänster i ett vägskäl.

✴

Stanna upp, begränsa dig. Sätta gränser. Inse att de största planerna kanske måste bli de minsta istället. Ingen vet vad som rör sig utanför det en har kontroll över, därför är övergången alltid skrämmande. Avgränsa dig till något som troligtvis är helt och fullt hanterbart.

✴

En kantad väg med utmaningar på olika sätt. 

✴

En massa jaddajadda från Pinterest. Men visa aldrig upp för mycket för det kan vara förödande för mottagandet från publiken.

✴

Ja, hur gick det här egentligen? Bra? Dåligt? Det är ingen som vet och det är ingen som har rätt att bedöma det. Tycker jag i alla fall. Men det är ju bara min egna reflektion av det hela.

✴

Bilaga hit och bilaga dit. Räcker det inte att en har skrivit så in i helvete mycket? Varför ska det bifogas saker hela tiden? Jag vill komma ren och pur. Inte ha en massa bilagor jag måste visa upp för att annars kan det bli ett köp av en gris i en säck.




Bilden kommer härifrån.

Vad gör jag nuförtiden.

Ja, hörrni. Vad håller jag på med dagarna som dessa? Jag håller faktiskt på med det allra sista i skolan innan det är dags för mig att fara ut på praktik. Min praktik sträcker sig från mars till november då jag tar examen (ermagerdddddd). Så som det ser ut på bilden ovan är hur jag har det om dagarna. Och kvällarna. Jag håller alltså på med mitt exjobb! Det är frivilligt val av vad en vill göra och jag kom på idén att jag ville göra en affischserie. Om jag tycker att det blir dugligt så kanske jag visar upp det här i bloggiz.

Den här bilden symboliserar den stillsamma panik jag har över att allt ska vara färdigt nu på torsdag. Fyfan. Hur ska det gå till?

Här är spellistan jag lyssnar på som oftast när jag sitter här och panikar och försöker skapa.

//These days I'm doing my graduation project which is the last thing to complete before I begin my internship. I'm slightly panicking over the fact that this project is suppose to be finished this Thursday.